EM i friidrott till ära har fyra familjemedlemmar sprungit på banor ikväll. Vi är så nära Helsingfors man kan komma utan att riskera att få ett spjut i sidan denna regntunga afton. Skurarna har avlöst varandra under hela bilfärden från Österbotten och när vi väl kom till lokala "stadion" för att springa intervaller vräkte vattnet ner. Men, nu är det allvar och då tar man det på allvar. Och allvar blev det när den här damen började spurta på löparbanan. Svisch, sa det, och jag var tillbaka i femtonårsåldern när jag tävlade på riktigt. Jag sträckte ut löpsteget, koncentrerade mig på andningen, försökte ta första kurvan lite sådär elegant - och blev omsprungen av min egen femtonåring som värmde upp. Gjorde ett tappert försök att övertala henne att börja friidrotta igen, men sen kom jag plötsligt ihåg vad jag lovat mig själv: om jag tycker att någon i familjen borde spela fotboll får jag ställa upp i bolagsfotboll. Om jag tycker att någon borde delta i löptävlingar anmäler jag mig själv. Och tränar inför.
Sus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar