Försök se dem framför dig där de hand i hand vandrar längs den fagra stranden en skimrande vacker höstdag. Havet ligger stilla och de tu har bestämt sig för att följa hennes högsta önskan denna dag. De ska ta med sig lite proviant och i lugn takt ge sig av längs de slingrande stigarna i Sammetsskogen ute vid Fäboda. Över tuvor och klippskrev ska de likt bergsgetter ta sig fram och se allt det sköna som gäckar längs spåret. När de inleder sin färd utropar hon förtjust att det finns både blåbär och lingon på tuvorna och eftersom de inte har bråttom kan de stanna till ibland och låta sig väl smaka. Det hörs lite fågelkvitter och på avstånd kan de ännu höra vågorna slå mot strand.
Sen börjar det förbannade regnet vräka ner. På en minut har stigen blivit slipprig och falsk och hällarna snorhala. De får dra upp farten ordentligt och lyckas båda trampa ner i ett miniträsk och få dyngsura springskor utan regnets hjälp. Rötterna på stigen blir farliga och förrädiska och det är inte bara en gång någon av dem trampar galet och svär till. Håret är slaskvått och piskar frun i ansiktet, båda har surblöta jackor och byxor och börjar känna sig stela om fingrar och händer. Skorna är leriga och när de en bra stund senare är hemma går det att hälla smutsvatten ur båda paren.
Men inte en enda gång nämner Han vems idé det här var, så Hon vet att det fortfarande gäller. Vilket? I nöd och lust.
Sus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar